..När man inte vet varken ut eller in själv..
Jag kan komma in i trötta perioder i mitt liv, nu är det så. Jag är trött på ALLT verkligen.. Nu vet jag att många läser min blogg och några av er jobbar jag med, men det tar jag ingen hänsyn till just nu. Jag är sååå trött på att jobba varrannan helg!!!!! Jag är såååå trött på att inte kunna kompa en timme eller rent av byta en tid så man kanske får sova en stund innan man ska upp på utbildning.. Jag är TRÖTT på det!
Hur gör man? Jag trivs givetvis med det mesta, och mina arbetskompisar är underbara.. Men det hjälper inte till så ofta längre.
Det är ju inte direkt så att jobben finns i överflöd heller, för då hade det inte varit ett problem. Jag vet att jag kan gå hemma och jobba med fjutt, men det skulle inte göra mig till en bra förälder. Jag vill vara mamma, inte assistent.
Är det här jag ska stoppa mig själv och tänka positivt? Hjälp mig att tänka positivt någon! Ge mig en morot, ge mig något att se fram emot... Jag står och trampar på samma ställe hela tiden och ibland så känns det till och med som man tar ett steg bakåt. Jag behöver en klapp på axlen just nu, gör jag ett bra jobb? Det känns inte som det faktiskt.. Är jag behövd, nödvändig eller är jag bara en i mängden?
Innan så har jag faktiskt aldrig ens krävt en klapp på axeln eller ett, bra jobbat.. men nu när jag verkligen behöver få den bekräftelsen så kommer den inte.. det innebär alltså att jag blir tagen för given.. Man ska aldrig ta någon för givet!!! Det gör inte jag... alla är unika, alla är olika, alla har något bra så ta vara på det!
Puss på er alla duktiga finingar
måndag 23 maj 2011
torsdag 12 maj 2011
Lilla Emma
Idag kom det över mig.. igen..
Nu var det längesen men idag var det hög tid att bli påmind om lilla Emma. Något säger mig att hon gör detta mot mig för att påminna mig om vad jag faktiskt har.. Jag tycker om när Emma poppar upp i mitt huvud, men det är ändå med sorg i hjärtat då jag känner med hennes nära och kära.. saknad för dom, men hon är MIN tro på livet. Varje gång jag tänker på lilla Emma så känner jag att livet suger tag i mig, jag tror att Emma gav det sista hon hade till Alex. Jag VET att det är så.
För cirka 6 år sen checkade vi in på barnavintensiven på Lunds Universitetssjukhus. Vi visste inget annat än att det handlade om att överleva.. klara av en STOR operation på ett litet, litet hjärta. En operation som skulle gjorts 19 månader tidigare egentligen, men miss gjorde så att det nästan krävde Alex liv innan det upptäcktes. Det handlade helt enkelt om livet ELLER döden.. inget kanske, utan antingen eller..
Vi fick en kontaktfamilj på avdelningen, en familj som legat inne i mer än ett halvår. En tjej och en kille som var i 20 års åldern som visade oss runt och visade upp sin lilla solstråle Emma. Dom berättade deras upplevelse om hur det var att ligga inne länge, om hoppet att få komma hem, om vanan att vara hemifrån, om hu rutinen ser ut en dag i Emmas och deras liv. Vi fick se alla maskiner som Emma behövde för att överleva, och det så otäckt ut men dom sa att vi skulle vänja oss vid det vi med. Man kommer in i det, vi lovar... Det känndes tryggt att ha någon.. någon att fråga, någon att krama och någon som vet hur det är att prata med. Jag kommer inte ens ihåg vad dom heter!!! Jag har glömt det faktiskt, det var lite mycket då helt enkelt.. Men jag kommer ihåg dom och jag kommer ihåg Emma, det är det viktigaste tycker jag.
Emma hade opererats lååångt tidigare men det hade upptått komplikationer kring hennes operation som gjorde att det drog ut på tiden för henne att hämta sig, men det gick framåt.. långsamma framsteg som gav hopp.
När Alex operation var över och allt hade gått bra så pratade jag mycket med Emmas mamma och det var så skönt, för hon hade gått igenom detta med. Vi pratade mycket om att åka hem och att Emma hade blivit mycket piggare på bara ett par dagar, så längtan hem för deras del var enorm.
Näst sista gången jag pratade med henne så hade dom kopplat bort några maskiner från Emma som hon klarade sig utan och lyckan var total. Vid det tillfället så blev Alex sämre och hade fått lite klena lungor och en otäck hosta.. ingen fara alls men det var ändå jobbigt.
En kväll så var jag nere i tvättstugan, den ligger i källaren på sjukhuset. Vanligtvis så åker man bara ner dit för att tvätta, men det ligger även en utgång där som man använder för att tjyvröka eller bara få gå ut och vara för sig själv en stund. När jag ska gå åka upp så öppnas hissdörrarna och Emmas föräldrar kliver ut, jag blir glad och hälsar och båda kastar sig i min famn och gråter... Emma är borta.. hon är DÖD!!! Vi stod och kramades i en evighet och sa ingenting... sen går pappan och mamman följer efter..
Jag träffar mamman dagen efter när jag ska äta frukost. Jag gick fram och gav henne en kram och hon berättade att dom skulle ta med sig Emma hem till Halmstad samma dag..
Det sista hon sa var: Nyss planerade vi att åka hem och nu planerar vi en begravning..
Jag är så glad över att Emma finns i mitt liv och gör mig påmind om LIVET, men jag önskar att jag kunde krama hennes föräldrar en gång till och tacka dom för styrkan dom gav oss...
Nu var det längesen men idag var det hög tid att bli påmind om lilla Emma. Något säger mig att hon gör detta mot mig för att påminna mig om vad jag faktiskt har.. Jag tycker om när Emma poppar upp i mitt huvud, men det är ändå med sorg i hjärtat då jag känner med hennes nära och kära.. saknad för dom, men hon är MIN tro på livet. Varje gång jag tänker på lilla Emma så känner jag att livet suger tag i mig, jag tror att Emma gav det sista hon hade till Alex. Jag VET att det är så.
För cirka 6 år sen checkade vi in på barnavintensiven på Lunds Universitetssjukhus. Vi visste inget annat än att det handlade om att överleva.. klara av en STOR operation på ett litet, litet hjärta. En operation som skulle gjorts 19 månader tidigare egentligen, men miss gjorde så att det nästan krävde Alex liv innan det upptäcktes. Det handlade helt enkelt om livet ELLER döden.. inget kanske, utan antingen eller..
Vi fick en kontaktfamilj på avdelningen, en familj som legat inne i mer än ett halvår. En tjej och en kille som var i 20 års åldern som visade oss runt och visade upp sin lilla solstråle Emma. Dom berättade deras upplevelse om hur det var att ligga inne länge, om hoppet att få komma hem, om vanan att vara hemifrån, om hu rutinen ser ut en dag i Emmas och deras liv. Vi fick se alla maskiner som Emma behövde för att överleva, och det så otäckt ut men dom sa att vi skulle vänja oss vid det vi med. Man kommer in i det, vi lovar... Det känndes tryggt att ha någon.. någon att fråga, någon att krama och någon som vet hur det är att prata med. Jag kommer inte ens ihåg vad dom heter!!! Jag har glömt det faktiskt, det var lite mycket då helt enkelt.. Men jag kommer ihåg dom och jag kommer ihåg Emma, det är det viktigaste tycker jag.
Emma hade opererats lååångt tidigare men det hade upptått komplikationer kring hennes operation som gjorde att det drog ut på tiden för henne att hämta sig, men det gick framåt.. långsamma framsteg som gav hopp.
När Alex operation var över och allt hade gått bra så pratade jag mycket med Emmas mamma och det var så skönt, för hon hade gått igenom detta med. Vi pratade mycket om att åka hem och att Emma hade blivit mycket piggare på bara ett par dagar, så längtan hem för deras del var enorm.
Näst sista gången jag pratade med henne så hade dom kopplat bort några maskiner från Emma som hon klarade sig utan och lyckan var total. Vid det tillfället så blev Alex sämre och hade fått lite klena lungor och en otäck hosta.. ingen fara alls men det var ändå jobbigt.
En kväll så var jag nere i tvättstugan, den ligger i källaren på sjukhuset. Vanligtvis så åker man bara ner dit för att tvätta, men det ligger även en utgång där som man använder för att tjyvröka eller bara få gå ut och vara för sig själv en stund. När jag ska gå åka upp så öppnas hissdörrarna och Emmas föräldrar kliver ut, jag blir glad och hälsar och båda kastar sig i min famn och gråter... Emma är borta.. hon är DÖD!!! Vi stod och kramades i en evighet och sa ingenting... sen går pappan och mamman följer efter..
Jag träffar mamman dagen efter när jag ska äta frukost. Jag gick fram och gav henne en kram och hon berättade att dom skulle ta med sig Emma hem till Halmstad samma dag..
Det sista hon sa var: Nyss planerade vi att åka hem och nu planerar vi en begravning..
Jag är så glad över att Emma finns i mitt liv och gör mig påmind om LIVET, men jag önskar att jag kunde krama hennes föräldrar en gång till och tacka dom för styrkan dom gav oss...
tisdag 10 maj 2011
Det finns överallt
Det finns saker här i livet som jag skulle klara mig bra utan.. eller också inte, för det kan ju vara rätt så lärorikt och intressant med. Jag pratar om något så enkelt som Hyckleri! Man kan även kalla det för missnöjdsamhet, svek, avundsjuka eller pur elakhet. Jag kallar det hyckleri, men ni får själva välja ordval. Jag kan också vara lite hycklig av mig, men för det mesta så säger jag nog ändå vad jag tycker och lägger fram det (hoppas jag) så att det inte sårar allt för mycket. Det finns ju sätt och det finns ju SÄTT menar jag.. Det är inte alltid man kan säga till folk vad man tycker eller känner för att man vet att det sårar, vid sådana tillfällen så kan jag hyckla en aning i stället faktiskt.. man vill ju inte göra någon ledsen pga att man inte tycker lika. Tro mig, hyckla är inget jag rekomenderar alls... men ibland så är det ett nödvändigt ont. Vi alla hycklar någon gång men som vanligt så är det inte många som vågar stå för det. Grejen med mig då... det är att JAG hellre tar sanningen, men det är JAG det. Jag anser att jag blir en bättre människa om folk påpekar mina brister så jag får en chans att tänka till. Det är kanske inte alltid så lätt att ta, men jag kommer över det och förlåter.. det är jag nämligen väldigt bra på. Idag så kännde jag mig "hycklad" på ett sådär fult sätt.. och det sårade mig nåt så in i bängen vill jag lova! Det var av en person som jag inte trodde det om.. men jag kommer väl över det med om jag får min förklaring, och tro mig, det var något jag krävde. Den kommer nog så småningom antar jag och det var en himlans tur att jag åkte iväg och träffade min saknade vän en stund så jag fick annat att tänka på. Jag räknar ner lite internt och hoppas att det inte blir som vi tror gumman... men en vit ros för varje fel vi har är inte så illa pinkat!
Go kväll alla hycklare ;)
Go kväll alla hycklare ;)
söndag 8 maj 2011
Saknad..
I bland kan man bara bli sådär tom i själen.. som att något fattas. Jag VET vad som fattas just nu.. Jag har en god vän som jag saknar mer än någonsin.. Men snart är hon min igen och på plats där hon ska vara, nämligen i Eketorp och då ska vi mysa så det skriker om det. Vi kommer nog förmodligen att tröttna på varandra lite, men det går över efter en dag eller två :)
Sen saknar jag min kära dotter... vi ses nästan aldrig av förklariga skäl, men jag saknar henne så det gör ont.. men det lilla gör att hjärtat slår lite fortare, ett gulligt litet sms eller ett snabbt samtal, och idag pep det till i mobilen..Min lilla fislouise..
Min barndomskompis saknar jag med för grejen är att bor man 130 mil ifrån varandra så är det inte enkelt alls. Nu vet jag att jag kommer att träffa henne den 18 juni, men fatta hur långt bort 18e juni känns.. Man kan säga att jag lider av tillfällig saknadsyndrom just nu, det kommer inte att gå över fören jag får krama av mig lite, men det blir när det blir.
Vindarna har vänt lite när det gäller lillfjutt med och det är sååå bra!! Han har nog kommit över den värsta trotsen i vårat liv och börjar lite mått att njuta av livet som fjutt igen. Missförstå mig rätt nu, men det är då man hinner tänka på annat.. typ saknaden av mina nära och kära..
Nu blir det snart en njutdate med John Blund för att vakna till en solig härlig vår/sommar dag, så..
natti natti alla monsterdiggare
Sen saknar jag min kära dotter... vi ses nästan aldrig av förklariga skäl, men jag saknar henne så det gör ont.. men det lilla gör att hjärtat slår lite fortare, ett gulligt litet sms eller ett snabbt samtal, och idag pep det till i mobilen..Min lilla fislouise..
Min barndomskompis saknar jag med för grejen är att bor man 130 mil ifrån varandra så är det inte enkelt alls. Nu vet jag att jag kommer att träffa henne den 18 juni, men fatta hur långt bort 18e juni känns.. Man kan säga att jag lider av tillfällig saknadsyndrom just nu, det kommer inte att gå över fören jag får krama av mig lite, men det blir när det blir.
Vindarna har vänt lite när det gäller lillfjutt med och det är sååå bra!! Han har nog kommit över den värsta trotsen i vårat liv och börjar lite mått att njuta av livet som fjutt igen. Missförstå mig rätt nu, men det är då man hinner tänka på annat.. typ saknaden av mina nära och kära..
Nu blir det snart en njutdate med John Blund för att vakna till en solig härlig vår/sommar dag, så..
natti natti alla monsterdiggare
torsdag 5 maj 2011
Herregud!!! -3,4 kilo
När man dietar så ska man tydligen inte väga sig alltför ofta så det har jag varit bra duktig på. Vägde mig första veckan..- typ 1,5 eller nåt, andra veckan -2... sen så sa en klok kvinna till mig att man inte ska titta så mycket på vikten. Jag la ner vägeriet och började pröva kläder som jag inte kunde ha för ca 2, 3 månader sen i stället... och det har gått bra nån gång och mindre bra nån gång. Men igår fick jag ett infall och blev tvungen att väga mig.. hoppsan hejsan minsann - 3,4 kilo!!!! Då har det ändå fuskats lite till och från :)) Grattis på mig! Fusk lönar sig alltså ;) Med måtta antar jag..
I dag så vabbar jag... vab är ingen höjdare hemma hos oss normalt sett, för fjutt inser inte riktigt vikten att vara hemma och sjuk.. i stället för att slappa vid en bra film och inta soffläge hela dagen så... röjs det mer en vanligt. Han hittar på hyss, vill gå ut och leka, är inte still en sekund.. och han ÄR sjuk på riktigt. Han har en släng av feber och krupphostan vill inte riktigt ge med sig, så skola är inte ett alternativ för fjutt denna vecka. Men till helgen så kommer min semester :)) Då ska jag nämligen jobba och det är mitt lugn här i livet.. mitt krypin liksom.. Jag kan ta 1000 arga kunder för det är inget mot en arg, rastlös fjutt!
puss på er alla bollibompare
I dag så vabbar jag... vab är ingen höjdare hemma hos oss normalt sett, för fjutt inser inte riktigt vikten att vara hemma och sjuk.. i stället för att slappa vid en bra film och inta soffläge hela dagen så... röjs det mer en vanligt. Han hittar på hyss, vill gå ut och leka, är inte still en sekund.. och han ÄR sjuk på riktigt. Han har en släng av feber och krupphostan vill inte riktigt ge med sig, så skola är inte ett alternativ för fjutt denna vecka. Men till helgen så kommer min semester :)) Då ska jag nämligen jobba och det är mitt lugn här i livet.. mitt krypin liksom.. Jag kan ta 1000 arga kunder för det är inget mot en arg, rastlös fjutt!
puss på er alla bollibompare
onsdag 4 maj 2011
Pool (aren)
Idag hade vi en pooldialog jag och min make. Vi har sagt att vi ska skaffa en större pool till Fjutt då han älskar att bada.. ni som följer bloggen vet hur bra vi är på att prioritera olika, men vi är faktiskt helt överens om att införskaffa en ny, större pool till lillfisen. Helen ringde mig och frågade om jag ville köpa deras bättre begagnade pool som dom köpte förra sommaren till barnen för dom ska bygga en ny (riktig) hemma i deras trädgård. Hon sa ett bra, bra kompispris och jag lovade att ringa min älskade make för att kolla med honom med.. jag berättade detaljerna man behöver veta för Jesper.. 3 meter i diameter, reningsgrej, klorgrej och ett superbra överdrag till den då man inte använder den. Sen kan man även välja djupet på poolen själv vilket är toppenbra eftersom vi har en fjutt... Han svarade genom att fråga lite och hmm...ade sig om ditten o datten för att senare svara att: Det är nog kanske ingen dum idé gumman!! Bra svarade jag, för du får nämligen betala den.... tyst..tyst.. tror du inte att den är för stor då, frågar han sen... okidoki svarar jag, då sk***r vi i det då och tar en annan.. Nej men nu ska vi prata om det här Fia, kontrar han med. Ja, jag har inte råd säger jag... jag har köpt nya däck och betalt vår bröllopsfirarresa... DU får betala. Okej, vi tar den svarar han!! Du har ju trots allt inte fått den där... soffan.. bordet.. hmm hmm...
Jag vann!!!! 1-0 till mig (idag i alla fall)
Puss på er alla pool(are)
Jag vann!!!! 1-0 till mig (idag i alla fall)
Puss på er alla pool(are)
tisdag 3 maj 2011
Skulle helt klart kunna tänka mig..
..Ett liv i rikedom..
Men vem fan kan inte det hahaha.. Nåväl, jag är rik på kärlek i alla fall men det hjälper inte mig att få mig en ny soffa, nya matsalsmöbler eller en ny bil. Jag har märkt tydligt hur olika man värderar saker i ett förhållande, i alla fall i vår lilla familj. Jag vill ha en ny soffa, soffbord, matsalsmöbler till vårt hem. Jesper vill ha nya grejer till båten, tex. ny lack på båten, nya säten i båten, nya mattor i båten, ny soffklädsel i båten, ny toalett i båten osv. det tar inte slut där utan det hittas alltid nya ideér varje dag. Missförstå mig rätt, jag vill också ha alla dessa saker till båten då vi trots allt spenderar cirka 20 nätter om året i den. Men....de andra dagarna spenderas faktiskt hemma här i näckströmskvarteret!! När våren knackar på dörren så glöms liksom huset, trädgården och mina drömmar om ett fint hem bort.. Jag kan inte påstå att han bryr sig så mycket om mitt "tjat" i annat fall heller, men då lyssnar han i alla fall med ett halft öra och låtsas vara nyfiken på vad jag tycker. Han kan till och med gå med på att åka och titta på det jag efterfrågar, och verka vara väldigt engagerad och ha en åsikt... men sen är det tvärstopp!!! Då har vi tittat en gång, han har visat sitt intresse och då pratar vi inte om det mer!
-Det kostar faktiskt rätt så mycket Fia... det är ju inte billigt med nytt... det har vi inte råd med..
Meeen... vi hade råd att lacka om båten, klä om dynorna i sittbrunnen och soffan i båten, ny toalett, ny matta på golvet, ny tv i båten, nytt kapell... och jag vet inte allt! Det kostade nog billigt tror jag.. eller???
Men man prioriterar olika helt enkelt, jävligt olika!!! Om jag är trött på det? JA, det är jag! Jag är trött på att det tystas ner, inte pratas om vad jag vill ha.
Sen har vi ju det där med trädgården..
Jag vill: Ta bort alla buskar och träd, ta bort rabbatterna och lägga sten så man kan ställa en fin kruka med en blomma i, fixa en ny sandlåda till fjutt, måla uthuset och altanen...
Vi har: Inte gjort ett jävla skit sen vi flyttade hit!
Så här kan det se ut i en helt vanlig, ovanlig familj :) Men vi är rika på kärlek, vi har tjänat ihop en hel förmögenhet på det. Kolla bara in bilderna på mina underbara familj, det är ju lätt att förstå varför vi är så rika på det vi är bäst på.. älska varandra :))
Puss på er alla tisdagsfisare
Men vem fan kan inte det hahaha.. Nåväl, jag är rik på kärlek i alla fall men det hjälper inte mig att få mig en ny soffa, nya matsalsmöbler eller en ny bil. Jag har märkt tydligt hur olika man värderar saker i ett förhållande, i alla fall i vår lilla familj. Jag vill ha en ny soffa, soffbord, matsalsmöbler till vårt hem. Jesper vill ha nya grejer till båten, tex. ny lack på båten, nya säten i båten, nya mattor i båten, ny soffklädsel i båten, ny toalett i båten osv. det tar inte slut där utan det hittas alltid nya ideér varje dag. Missförstå mig rätt, jag vill också ha alla dessa saker till båten då vi trots allt spenderar cirka 20 nätter om året i den. Men....de andra dagarna spenderas faktiskt hemma här i näckströmskvarteret!! När våren knackar på dörren så glöms liksom huset, trädgården och mina drömmar om ett fint hem bort.. Jag kan inte påstå att han bryr sig så mycket om mitt "tjat" i annat fall heller, men då lyssnar han i alla fall med ett halft öra och låtsas vara nyfiken på vad jag tycker. Han kan till och med gå med på att åka och titta på det jag efterfrågar, och verka vara väldigt engagerad och ha en åsikt... men sen är det tvärstopp!!! Då har vi tittat en gång, han har visat sitt intresse och då pratar vi inte om det mer!
-Det kostar faktiskt rätt så mycket Fia... det är ju inte billigt med nytt... det har vi inte råd med..
Meeen... vi hade råd att lacka om båten, klä om dynorna i sittbrunnen och soffan i båten, ny toalett, ny matta på golvet, ny tv i båten, nytt kapell... och jag vet inte allt! Det kostade nog billigt tror jag.. eller???
Men man prioriterar olika helt enkelt, jävligt olika!!! Om jag är trött på det? JA, det är jag! Jag är trött på att det tystas ner, inte pratas om vad jag vill ha.
Sen har vi ju det där med trädgården..
Jag vill: Ta bort alla buskar och träd, ta bort rabbatterna och lägga sten så man kan ställa en fin kruka med en blomma i, fixa en ny sandlåda till fjutt, måla uthuset och altanen...
Vi har: Inte gjort ett jävla skit sen vi flyttade hit!
Så här kan det se ut i en helt vanlig, ovanlig familj :) Men vi är rika på kärlek, vi har tjänat ihop en hel förmögenhet på det. Kolla bara in bilderna på mina underbara familj, det är ju lätt att förstå varför vi är så rika på det vi är bäst på.. älska varandra :))
Puss på er alla tisdagsfisare
söndag 1 maj 2011
Du är....
...I mina ögon...
Min bästa vän
Min högra hand
Mitt samvete som sitter på axlen och knackar på när jag inte kan tänka klart själv
Mitt livs kärlek
Min bättre hälft
Min kraft
Min ork att orka
Jag är så lycklig att vara din.. Tvåsamheten med dig blir enhetlig när vi är tillsammans..
Jag älskar dig och jag är så stolt över att vara din..
Ibland behöver man bara få säga det här.. eller skriva det.. Men det är så sällan jag gör det, bara för att jag vet att du vet att det är så. Pratade med en god vän igår som sa att kärleken inte alltid övervinner allt.. men NEJ!!! Du har fel i det! Kärleken övervinner allt, men för att känna så behöver man hitta kärleken först.. Jag VET att det är så..
Puss på er alla söndagsslappare
Min bästa vän
Min högra hand
Mitt samvete som sitter på axlen och knackar på när jag inte kan tänka klart själv
Mitt livs kärlek
Min bättre hälft
Min kraft
Min ork att orka
Jag är så lycklig att vara din.. Tvåsamheten med dig blir enhetlig när vi är tillsammans..
Jag älskar dig och jag är så stolt över att vara din..
Ibland behöver man bara få säga det här.. eller skriva det.. Men det är så sällan jag gör det, bara för att jag vet att du vet att det är så. Pratade med en god vän igår som sa att kärleken inte alltid övervinner allt.. men NEJ!!! Du har fel i det! Kärleken övervinner allt, men för att känna så behöver man hitta kärleken först.. Jag VET att det är så..
Puss på er alla söndagsslappare
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)