Nu har Alex suttit i 20 minuter och bara skrikit FARMOR rakt ut, högt och ljudligt.. Så kan det gå minsann. I dag så skulle vi till farmor o farfar på den årliga långfredagsfrukosten för att sedan gå äggalunken. Det är något som jag sett fram mot länge då vi inte ses så ofta, och de gånger som familjen ska samlas så jobbar jag nästan alltid. Nejmen då ska fjutt ha en extremt dålig dag... tvärvägrardagen nr 1. Sitter på övervåningen fullt pålädd och vägrar gå ner, det är ju inte direkt så att man kan bära den där 25 kilos klumpen och sen tycker inte jag att det ska behövas. Men han vägrar komma utan sitter bara och gapar och skriker.. Efter att ha försökt att tjata ner honom i en kvart så får jag nog... Upp, tar av ungen skorna och jacka och säger att vi blir hemma!!! Pappa får åka själv!! Lustigt nog så förstod han vad jag menade helt plötsligt.. och fick stans bryt..
Nu sitter han och är vansinnig över att han inte får åka till farmor och jag sitter här.. och är rätt nöjd över att verkligen ha markerat att nu är det nog, samtidigt som jag blir sådär ledsen över att det blev en dag till med bråk. Hjärtat är lite halvt förkrossat och jag undrar som vanligt hur jag ska orka ta mig igenom en dag till med bråk och dialoger som inte leder någon vart. Jag har älskat denne lille pojk från första stund, men ibland så känns det som att man ger upp hoppet om att det blir lungt och skönt någon dag.. Ge mig styrka att orka!! Men på något konstigt sätt så känns det ändå som att det är Alex som ger mig styrkan... Det är inte lätt att vara en Fjutt, men det är inte lätt att vara förälder till fjutt heller... Och vart FAN är försäkringskassan när man vill ha dom här?
Glad påsk på er alla små kycklingar
Jag brukar tänka att dom dagar som är värst ger mig styrka att uppskatta dom dagar som är bäst, för tänk vad tråkigt det vore om var stund såg likadan ut.Glad Påsk till dig du fantastiska kvinna, o massor med styrkekramar!!
SvaraRadera